|
Jag vet inte om bloggning är något alternativ för mig längre. När jag var 14/15/16 år var det liksom min grej. Då brann jag verkligen för det, och det hjälpte mig att inse att fotografering var min passion här i livet. Men jag kan klara mig utan bloggen nu, det senaste året har det bara varit en tyngd. En tyngd att känna mig tvungen att blogga. Jag har inte på väldigt länge känt som för några år sedan då jag verkligen kände "oh, det kan jag ju blogga om sen", jag har inte ens det i tankarna längre. Jag antar att jag har växt ifrån bloggningen på något vis. Det hör inte till mig längre, utan till det som varit. Det är otroligt kul att blogga och få den responsen man får från er läsare, tro mig! Men till slut finns det ingen gnista längre. Och jag är otroligt tacksam över alla fina kommentarer jag har fått (har t.o.m fått mejl från några lite yngre läsare, vilket jag också tackar för!).
Och att bli avmålad två gånger är också jättekul. Jag blev ju t.o.m bjuden till Blog Awards vilket jag tycker är en väldigt stor grej, och jag har blivit bjuden på ett annat event i Stockholm också, och fast att jag inte har gått på antingen Blog Awards eller det andra eventet så tycker jag att det är kul att jag iallafall har blivit bjuden, och har det i minnet. Och när jag hade en fototävling i sammarbete med AUSSIE kommer jag också ihåg, det var min allra första bloggtävling där jag hade ett sammarbete med någon och inte hade en vanlig "veckans-blogg" tävling. Jag kommer ihåg att jag var jätteglad över att jag fick hem produkter från AUSSIE, helt gratis. Det tyckte jag var ascoolt. Så jag känner ändå att bloggen har gett mig något, saker att minnas och kunna titta tillbaka på.
Jag är iallafall jätteglad att jag började blogga från början, och det är jättekul att ni är några stycken som faktiskt varit med mig ändå från början till slut. Och utan bloggen hade jag nog aldrig utvecklats så mycket inom mitt fotograferande. Om jag kollar tillbaka några år i min externa hårdisk och kollar på mina allra första bilder så kan jag inte förstå mig själv hur jag kunde vara så himla nöjd med dem bilderna. Men det var då, och det var det bästa jag kunde. Och det är så kul att man kan se så mycket utveckling och förändring på bara en bild.
Jag ångrar dock att jag aldrig riktigt kunde skriva något om mitt "privatliv" i bloggen, det fanns saker som jag ville skriva, men inte kunde just för att jag visste att människor som jag inte har någon relation till läste bloggen. Jag kände att jag inte ens ibland kunde skriva ut om jag skulle träffa någon kompis eller liknande, för jag tycker att det känns lite obehagligt att människor jag inte känner faktiskt vet mer om mig än jag vet om dem. Men det är väl sådant man vänjer sig vid om man är bloggare.
På måndag är det iallafall min dag, min 18års dag. Egentligen känner jag inte att det är något "WOW!", men ändå. 18 är ju ganska stort, och tiden går bara snabbare och snabbare tills något jag har längtat till så himla länge inträffar. Att ta studenten, jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till det. Men ändå längtar jag inte, för jag har träffat alldeles för många underbara vänner nu under min gymnasietid som jag inte vill tappa kontakten med. För efter gymnasiet drar alla åt var sitt håll. Men det kanske hör till, och om man verkligen anstränger sig så kan man hålla kontakten. Det är många som inte vill växa upp, utan stanna och vara unga. Men jag vill ha mer ansvar, jag längtar tills jag tar körkort(vilket händer detta året), jag vill flytta hemifrån, och jag hoppashoppashoppas att jag kan när jag är 20 år jobba med något som jag har velat jobba som sen ca 1,5-2 år tillbaka. För jag vet att jag skulle tycka att det är jättekul, och jag skulle verkligen växa som person. Och efter några år när jag inte längre vill jobba som det (vill inte fastna i det jobbet, utan vill nämligen bara jobba i några år) så får jag se vart tiden för mig. Men jag ska iallafall, i slutändan jobba med något jag tycker är kul. Jag ska kunna vakna på morgonen och känna "Ja! Detta kommer bli en bra dag!". Jag är så otroligt tacksam för att jag är klar med högstadiet, 7:an, 8:an, 9:an. Jag kunde nog aldrig riktigt vara mig själv. Det fanns vissa väldigt bra stunder, och jag har alltid haft turen att komma i en bra klass osv. Men jag känner ändå en stor lättnad för att den tiden är över i mitt liv. Och att börja på gymnasiet är så himla mycket roligare. Jag tycker inte att det är "kul" att gå i skolan, men jag försöker se på alla positiva saker, som att man får träffa sina kompisar dagligen, att man får hålla på med något man tycker är kul (i detta fallet: styling i och med att jag går stylistlinjen). Visst har jag någon gång tänk att media kanske var den rätta linjen för mig, men jag tror att det skulle göra fotograferingen för mig så mycket tråkigare. Jag vill inte känna mig "tvungen" att fotografera, utan jag ser det bara som en hobby. Och det skulle inte bli någon hobby för mig om jag skulle gått media, för då hade jag bara kombinerat det med skolan och det hade blivit mer till "en sak på listan att göra" än att kunna gå ut och bara vara och slappna av och fotografera och få fram känslor på bild. Jag har tusentals bilder jag aldrig visat för er, bilder som egentligen bara ligger och skräpar på min externa hårddisk. Men jag vill ändå ha kvar de just för att de är en del av mig och det är kul att kunna kolla tillbaka på dem.
Och med min(mina) blogg(bloggar) har jag ALLTID tänkt så som att jag själv skulle vilja läsa min egen blogg. Det ska vara att det jag skriver om ska intressera mig och att jag ska kunna tänka "ja, denna bloggen hade jag själv velat läsa om det inte vore för att jag skrev den".
Jag personligen läser ca 140 bloggar och jag tycker verkligen att det är avslappnande att sitta och kolla på andras bloggar. Varför vet jag inte, men jag tycker att det är otroligt intressant att läsa om andras liv. Så det känns konstigt att jag inte skrev just mer om mitt privatliv i min blogg, men det var ju just det där om att det känns som om man blottar hela sig själv för främlingar. Alla bloggar jag läser sträcker sig verkligen från modeblogg-skönhetsblogg-fotoblogg-vardagsblogg-skriv/textbloggar, jag läser dock inga kändisbloggar för det intresserar inte mig ett dugg. För jag vill känna att jag kan relatera till bloggarna jag läser.
Detta var tänkt till att bara bli 10 rader eller så, men jag flög visst iväg lite. Men ja, ni behöver ju inte läsa allt för egentligen är det väl kanske lite mycket babbel från min sida. Men kan ju avsluta att säga att jag inte tror så mycket på att jag kommer tillbaka hit på ett tag iallafall. Det finns andra saker jag vill lägga min tid på, än på en blogg.
Och eftersom jag ogillar bildlösa inlägg så slänger jag in lite bilder från min instagram, där jag uppdaterar oftare. Så där kan ni följa mig om ni vill, heter emlocation där!! ALLA BILDER ÄR TAGNA AV MIG & TAGNA DEN SENASTE MÅNADEN!! besök min instagram för fler bilder :) Tack och hej leverpastej, puss och kram cykelram.
UPDATE: Jag var just inne och kollade de senaste kommentarerna som jag inte har gjort på år och dar känns det som (okej, inte år - bara några månader sedan). Där jag såg att ni är några stycken som har skrivit att ni saknar min blogg, och vill att den ska bli som förut. Och ni skriver att jag inte behöver blogga varje dag, bara ibland. Och att ni inte gillar att jag har "slutat" blogga. Och jag blir så otroligt glad över att ni faktiskt skriver sådana saker. Att ni, vem ni nu än är - vill läsa och se det jag skriver i bloggen, att ni saknar det. Då är det helt plötsligt lite ledsamt att "sluta" blogga. Men ja, tack för att ni har funnits där framför dataskärmarna och klickat er in här varje dag, och skrivit en liten rad i kommentarsfältet. Det har verkligen gjort mina dagar ibland. Tänk att bara några få ord kan få en på bättre humör/göra en dålig dag till bra. TUSEN TACK! Önskar att jag kunde göra något fint för er, men jag hoppas att ni har fått någon slags underhållning(?) när ni har klickat er in här då och då ändå. Men som sagt, TACK. Tycker om varenda en utav er där ute. Kram på er <3
      
|